Historien som aldrig tar slut!

Påväg till berget långt borta där Draken i berget fanns gick våra vänner på en stig.. en mycket smal stig genom en djungel. Kapten Sham ledde gruppen följt av Mr Stefano och Simon Orädd, han hade en jättelik machette som han slog av buskar å grenar.. Ja allt som kom ivägen.. även en stor sten men då började han förstås att skaka en massa! Sådär så att träbenet lossnade och flög iväg rätt på en bikupa! Då började förstås en hel del bin strömma ut och jaga Kapten Sham som skrek ”BIIN JAG HATAR BIN!” och hoppade fram genom skogen snabbare än nån annan! Och på endast ett ben! Nu var de ju så att han råkade hugga av svansen på ett lejon som låg och vilade också.. Som hoppade upp och bet tag i Kapten Shams arm och drog med han in i djungeln..

Så nu var dom endast 3 stycken kvar i expeditionen som bestod av dessa råbarkade heroes, Mr Stefano satt och mjölkade en banan samtidigt som Simon höll på att lära sin son Gösta att vika ett pappersflygplan.. Simon böjde fel och böjde rätt och tills sist så blev han så arg så han bara rullade ihop papperet till en boll och kastade iväg de långt in i djungeln.. Det började skymma och det var dags att sova.. Simon övertalade dom andra om att det var han som skulle hålla vakt medans dom andra sov.. han hade ju trots allt varit i Vietnam.. och var den manligaste av alla män här på jorden och jobbade därför på posten..

Efter 3 timmar började han höra ljud innefrån skogen.. det var nåt som närmade sig med stora steg.. Simon började nu känna sig lite rädd och höll för ögonen för att inte se vad de va som närmade sig.. då hörde han ett skrik eller rop ”ÅÅÅÅÅÅÅ HEEEEEEJ” och så landade Kapten Sham plötsligt brevid honom.. och framför honom stog en elefant! Men inte vilken elefant som helst, den hade ju en korg på ryggen och där satt Wiberg, Simon K och Whiggern Pj som var ute på noshörningsjakt.. och nu hade dom skjutit lejonet (Wiberg hade gjort en elegant lejonmössa som hade hade på huvudet) och räddat Kapten Sham. Och brevid elefanten stog Wiibergs killer-tjänare Lurtz (ni vet han från Sagan om ringen) som nyss hade kapat huvudet av ett par stackars myror som han nu åt upp.

-Tänk att jag alltid ska behöva rädda er. Sa Wiberg

-Harr Harr jag behöver ingen räddning, jag klarar mig själv. Sa Kapten Sham (som hade en mycket smart plan som gick ut på att han skulle härma parningslätet på en galen bisonoxe och locka dit en flock som skulle springa över lejonet

- Det är ett under att du inte är inspärrad på dårhus. Sa då Wiberg till Kapten Sham

Det gjode Kapten Sham riktigt förbannad och han bad snabbt Gösta att tälja honom ett nytt träben så han kunde gå till attack och 3 sekunder senare va träbenet klart och Kapten Sham skulle nu utkämpa en fajt mot Lurtz. Träben mot svärd. Man mot Uruk-hai.. för att stötta sin kämpe så satt både Wiberg och Pj the Whigger och sa ”Uruk-hai Uruk-hai” i kör, samtidig som Simon K tog sig en drink i Wibergs barskåp som fanns där uppe i korgen och lutade sig tillbaka..

Spänning är olidlig!!

Fortsättning Följer